klarajohanna

Kategori: Texter

Från min dagbok

Skrivet 2014

 

Jag gråter. Kan inte sluta.

Tårarna vill inte ta slut. 

De blir bara fler och fler och jag bryr mig inte längre om att torka bort dem. 

Det är ingen idé för jag vet att det kommer att komma fler. 

Så jag låter dem rinna. 

 

8 mars ♀

Idag är det internationella kvinnodagen och jag känner mig förvirrad. För jag vet inte om detta är en dag att fira genom att säga grattis till varandra och hylla alla kvinnor som står ut i den här miserabla världen. Eller om den här dagen bara är ett bevis på hur långt vi har kvar innan vi kommer nå dit vi vill och att vi måste fortsätta kämpa. 
Kanske både och?
Vi kämpar och står ut.
Vi kämpar för kvinnans rättigheter och allas lika värde. Vi kämpar för att få vara de vi är och för att inte behöva ändra på oss själva för att vara tillräckliga i andras ögon. 
Vi är tvungna att dagligen utstå kommentarer om hur vi ser ut.
Vi står ut i detta samhälle där såå många kvinnor blir förtryckta, sexuellt trakasserade och förnedrade. 
Av män.
På grund av hudfärg, religion, åsikter, vikt, kroppsform, sexuell läggning och kön.
För att vi är kvinnor.
Observera att ovanstående ord inte är några ursäkter. Diskriminering och förtryck är aldrig okej. 
Tyvärr, idag 2017, måste vi fortfarande kämpa trots att många tycker att vi har kommit långt. 
Men bara för att du och jag på många sätt är priviligerade och kan förverkliga våra drömmar ser det inte ut så för alla.

Därför måste vi kämpa för varandra.

Upp