klarajohanna

.

Skrivet 4/9

Sista biten uppför backen och fram till dörren. I samma stund som jag vrider om nyckeln i låset känner jag gråten välla upp inom mig. Matkassen faller ner på hallgolvet och jag måste luta mig mot väggen för att inte falla jag med. Jag gråter så mycket att gråten tillslut blir okontrollerbar och jag vet inte hur jag ska göra för att lugna ner mig själv. Jag vet inte hur jag ska andas för att få allt under kontroll För varje djupt andetag jag tar väller ännu mer gråt fram Jag vet att tiden går men ändå känns det som att allt står still. 

Allt snurrar. Jag är yr och det känns som att jag ska kräkas. Jag är i chock. 

För en timme sedan fick jag veta att du inte längre vill att det ska vara vi. Att du inte vet vad du känner och att du vill fokusera på dig själv. Allt kom så plötsligt och jag hade aldrig kunna ana något sådant här. 

När du säger de där orden rasar allt. Tänk att bara några ord kan förstöra så mycket. Tornet som vi byggt tillsammans rasar och på bara några sekunder ligger alla bitarna på marken. Det som förut var finns inte mer. 

Allt det som vi skulle göra. Den framtiden finns inte mer. 

 

Nu är det en annan framtid. Min framtid. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas